Birgitta Östlund reflekterar över 20 års Orgelakademi:
Under senare år har inga anslag kunnat utverkas för genomförande av Akademien.
Försöken att fast knyta verksamheten till musikutbildande institutioner har strandat på att universiteten tycks ha blivit allt mer regelstyrda. Man uppfattar sig inte ha den formella flexibilitet som ett engagemang i Akademien förutsätter. Konjunktur- och prioriteringsöverväganden inom den högre kyrkomusikaliska utbildningen har också varierat över tiden. Vilken utbildning skall kyrkomusiker helst ha? […]
Vi som i mer än två decennier arrangerat en myckenhet excellenta orgelkonserter i våra norduppländska kyrkorum och ansvarat för orgelakademien i Leufsta bruk, undrar emellertid om svårigheten att bygga en fast organisatorisk, institutionell arena för akademien enbart bör beklagas, även om den genererar mycket arbete för inblandade och – återkommande oro: Kommer vi att lyckas genomföra akademien också i år?
Det mer ad hoc sammansatta nätverk av entusiastiska, ideellt verksamma personer, som hela tiden möjliggjort akademien, är kanske i själva verket en del av förklaringen till att den kunnat leva så länge som den gjort. En alltför institutionaliserad verksamhet kan kanske också motverka den öppenhet, generositet och varma kamratanda som präglar akademiens praxis. Mötet mellan lärare, konsertgivande interpreter i världsklass och deltagare med skilda bakgrunder, språk och musikaliska preferenser gynnas av verksamhetens informella karaktär. […] Samtidigt är akademiens varaktighet en faktor som betraktas som ogynnsam i ett kulturliv, som präglas av nyhetshets, projektorientering och därmed kortsiktighet.
Läs hela texten!